Rostfria Rör Svetsade EN 1.4432

Det austenitiska stålet med beteckning 1.4432 (SS 2353) är ett s k syrafast stål och innehåller krom, nickel och molybden precis som 1.4404 men med skillnaden att i 1.4432 är molybdenhalten ca 0,5% högre. 1.4432 har dessutom låg kolhalt vilket betyder att det kan svetsas utan risk för nedsatt korrosionsbeständighet i området intill svetsen. Hållfasthetsmässigt är 1.4432 ungefär likvärdig med de lägre legerade stålsorterna 1.4404 och 1.4307.

I form av svetsade rör är 1.4432 standardiserat i SS-EN 10296-2. Tibnors lagerprogram omfattar rör med yttre diameter i intervallet 20-204 mm och väggtjocklekar 1,5 och 2,0 mm. Vid tillverkning av rören utgår man ifrån plåt som glödgats, betats och kallvalsats (ytbeskaffenhet är normalt 2B). Efter kapning bockas sedan plåten till rundformat och svetsas i längsled. Svetsmetoden är olika men för tunnväggiga rör tillämpas för det mesta elektrisk motståndssvetsning utan tillsatsmaterial.

Tack vare högre halt molybden karaktäriseras 1.4432 av något bättre korrosionsmotstånd än 1.4404 i svaga syror samt vatten som innehåller klorider om nu inte kloridhalten är för hög; ett exempel på en miljö där stålen fungerar bra är den salthaltiga atmosfären nära kusten. Denna stålsort är dessutom ett vanligt val i utrustning för storkök samt för industriell tillverkning av livsmedel och läkemedel.

1.4432 uppvisar såväl mycket bra formbarhet och svetsbarhet så att vid behov utgör kallformning och ytterligare svetsning av svetsade rör sällan något problem. Svetsade rostfria rör underkastas omfattande provning för att försäkra att ingen risk för sprickbildning vid eller intill svetsen föreligger om rören ska kallformas.

Svetsade rör i stålsort 1.4432 som lagerhålls har efter svetsning antingen glödgats och betats ytterligare en gång eller blankglödgats i skyddsgas. Ytorna, som betecknas W2A respektive W2R i EN 10296-2, är helt metallisk ren utan oxid men svetsen är synlig och svetssvulsten tillåts vara något förhöjd. Toleranserna på yttre diameter (D) och väggtjocklek (T) stipuleras i detalj i EN 10296-2 och EN-ISO 1127 men är som mest ±1% av D och ±10% av T. Rören har god rakhet, med högst tillåten pilhöjd 0,002 gånger längden.